Den ultimata utmaningen

...men jag måste slå ett stort fett slag för något som är – än så länge. Har du vägarna förbi Halmstad i sommar och behöver klämma in ett simpass mitt i semesterfirandet måste du ta dig till Simstadion. Simstadion är en institution i Halmstads sommarliv likaväl som Leifs Lounge på Tylöhus eller Mårtenssons nattklubb inne i stan. Simstadion hette tidigare Brottet och var just det – ett gammalt stenbrott som så småningom vattenfylldes av salt havsvatten. Någon kom på att det var en bra simträningsanläggning och sedan har kommunen skapat en anläggning som utvecklats mer och mer för varje år. Självklart har simklubben Laxen säkert en del med utvecklingen att göra. Idag är Simstadion en anläggning som är helt kostnadsfri att använda. Du får iofs byta om under bar himmel men du har tre uppvärmda bassänger till ditt förfogande. En grund babybassäng, en bassäng som är max 100 cm djup och en full 50:a med 8 banor. Alla bassängerna är klädda med sån där plastduk och otroligt fräscha. Simstadion

Klockjäveln ringer 05:50...var det verkligen jag som satte den igår kväll? Ja visst, ja - mitt i den milda slängen av ångest över en träningsfri dag, över ett hejdlöst födointag under midsommarhelgen och över att födointaget inte helt ligger i linje med den diet jag bör hålla under inledningen av tävlingssäsongen tog jag det kloka beslutet att sätta klockan. Upp utan att vecka familjen, på med dressen - shit va kallt...detta känns korkat... Upp och iväg, förbi Karlstorps camping, ner till Flygstaden och ut på kustvägen norrut innan jag viker av mot Wapnö...det är där som ansträngningen möter sin belöning...De enorma fälten ligger täckta av dimslöjor, doften är obeskrivligt frisk och bilden fullbordas av att ett par råbockar sticker upp sina huvuden över slöjkanten...Det är bara två trötta ben som mörkar bilden något. Förbi Kvibille i 39 och jag har hela gamla E6:an för mig själv. Kostar på mig att ligga i hjulspåren för extremt tyst och slät väg. Passerar den gamla Route 66-restaurange

Ahhh...den genom tiderna roligaste träningsformen är avklarad för veckan. Det är få pass som jag längtar så intesivt efter, som innehåller så mycket adrenalin och så mycket initial ångest och, faktiskt, så många otippade gamla bekantar. Jag snackar såklart om lagtempot i Lindome. Först till Coop för att hämta ut ett nytt armstödskit till styret - knäckte den vänstra plattan på duathlonträningen i måndags - tur att Lena på LeWa-sport förstod allvaret...Tack, Lena. Efter lite snabb cykelmekning var det full fräs till Lindome som gällde. På vägen plockade jag upp Göran...eller om det var tvärtom...och så sällskapade vi söderut. Bra uppslutning och dessutom en gammal windsurfingkung med sprillans hoj och lika sprillans cykelskor...är det en nysatsning vi ser, Micke? Tre windsurfare i Gbg's triathlonvärld...snart dags för inofficiellt triathlet-DM i windsurfing tror jag! En äkta cykeldrottning var där med sverigetröjan och så fick vi se prov på färgmatchningarnas färmatchning - fast jag

Som senior rekryteringskonsult har jag ett antal frågor till min hjälp för att skrapa lite på ytan på de kandidater jag träffar för de olika uppdrag jag genomför för mina kunders räkning. Jag brukar be kandidaterna att ”Berätta något du är stolt över”. Om jag fick den vädjan av någon skulle jag berätta följande: Det finns ett antal ganska höga trösklar för människor som vill prova på vår sport. En av trösklarna är såklart det faktum att vi anses tokiga i fråga om nedlagd träningstid, det totala committmentet och våra matvanor. En annan är prylarna. Man kan ju tro att det räcker med ett par badbyxor , ett par goggles , en cykel , en hjälm och ett par löparskor – och visst väldigt, väldigt,väldigt initialt kanske det är så två veckor mitt i svenska högsommaren. Jag är inte lastgammal i sporten men har redan sett tillräckligt många som snabbt vill byta upp sig när det gäller utrustningen och tidigt växer ur sin nybörjarutrustning...och kanske är just prylarna en grej i sporten...de skapar

På många managementutbildningar, självförverkligandeutbildningar och hitta-dig-själv-kurser är reflektion en ständigt återkommande punkt...så även för mig i Den ultimata utmaningen. Lite allvar och lite skoj, som vanligt... Hela Ironman-konceptet är en fantastisk pryl - Kommersialismen som fullständigt flödar, de mestadels nyfikna, beundrande men ganska ofta också avundsjuka blickarna som slängs på konkurrenternas utrustning, varumärket som syns precis överallt och som så oerhört tydligt står för något som inte riktigt är inom var mans eller kvinnas räckvidd utan att ett enormt engagemang från individen och omgivningen uppbådas och sist men inte minst hela imageprylen kring triathlon som det är så lätt att dras med i. I sporten finns det ett antal fixstjärnor som uppvisar närmast omänskliga fysiska förmågor. Men den absolut största delen av sporten populeras definitivt av sådana som du och jag, dvs Age-gruppare...heltidsarbetande familjeförsörjare som aldrig har varit bra på någonting

Simning Inte röra repet, inte röra repet...2 minuter till start, fan va trångt - jävla italienare-sluta armbåga mig i sidan hela tiden! Achtung - 1 minut till start - Shit, kardborrearmbandet till Garminklockan har lossnat, måste hitta, måste hitta, måste hitta! Där!! YES var fan gör jag av det??? In med det under dräkten vid foten. OK, starten kan gå vilken sekund som helst - lugn å fin, lugn å fin. 2:a startled är bra - lugn å fin, kom igen - gör ditt eget lopp! PANG!! Shit vad tyst det blev, Åhhh jävlar vilket liv det blev - 550 35-39åringar från i huvudsak centraleuropa släpps iväg likt unghingstar på en sommar äng. Hjälp, vilket inferno inferno av huvuden, gula badmössor fötter sparkandes i skrevet och armbågar i ansiktet, Snabbt iväg, snabbt iväg, snabbt iväg, fritt vatten, fritt vatten! Där - en lucka mitt i infernot, känns bra - iväg som nummer 5 ser det ut som! Hitta fötter, hitta fötter, hitta fötter...pulsen hög - max effekt på armarna, halsen bränner, andas högt, andas högt

Ahhh...äntligen! Banan cyklad, sjön provad, cykeln incheckad, benen i ordning, formen i ordning, pastan i magen, väskan packad! 06.30 går bussen till starten som för min del sker kl. 10.00. Skönt med tid att simma in, värma upp, kolla PRO-starten, blanda Red Bull/Cola, fixa, pumpa däck och allt annat som måste göras med finess. När jag checkade in hojjen small ett bakdäck någonstans bland de 2200 redan incheckade cyklarna...undrar om ägaren är nöjd i morgon bitti när han/hon hittar en hoj med punka...? Mot Clearwater