Den ultimata utmaningen

Jag har aldrig " chickat ur" på ett träningspass eller brutit en tävling. Förrän igår kväll... Efter en veckas vila är det dags att varva igång med lite trivselträning och vad passar då bättre än att jogga milen runt Kungsholmen och sedan varva ner med lite Yoga ? Joggen kändes kanon och med nyfikna steg styrde jag stegen mot Birkagatan 35 och yogastudion duCalme som jag fått rekommenderad som en bra studio. 90 minuter Bikramyoga stod på programmet och jag, jag har ju kört yoga förr - för Kitty på Gymnasium... Började ana oråd när receptionisten påtalade att de flesta män körde med bar överkropp... OK, svarade jag med ett fläskigt leende på läpparna - funkar för mig, nyvaxad och i hyfsad form efter tävlingen i Florida. Klassen innan slutade efter ett intensivt klappande från salen och ut droppade ganska blöta deltagare, den ene med mindre kläder på sig än den andre. Här vilade inga blygsamheter ens bland dem som valt att köra i vita träningdräkter... Vi välkomnade

Jetlag'en svider duktigt i håret, sötsuget går utanpå det mesta, de uppmätta 5,2%'en kroppsfett känns tveksamma och solbrännan började spricka i samma sekund jag klev ut genom snurrdörrarna på Landvetter. Känslan av ett härligt race består dock på ett helt annat sätt än den förgängliga solbrännan. Därför är det med stor entusiasm jag redan börjar blicka framåt mot 2011. Redan, förresten...Jag har idag inte en susning om vilka tävlingar jag skall göra och det känns lite mysko. Ny age-group med nya strukturer och konkurrenter som både faller ifrån och som kanske kommer till innebär såklart också en ny utmaning. Det enda jag vet och som jag gläds oerhört åt är att jag kommer vara på Fuerteventura under tiden 24/4 - 2/5 då Svenska Triathlonförbundet kör ett av sina fyra träningsläger. Jag kommer också såklart att köra ett nytt Halmstadläger någon gång i mitten eller slutet av maj - som vanligt (!!) med fokus på distans. Jag vet också att jag har en fokuserad satsning på löpningen

Efter en vecka med lätt fysisk aktivitet med fokus på känsla och skön fart var det med härligt pirrig känsla jag förberedde mig i transition area. Dagen innan hade vi tillsammans med cykeln checkat in en cykelpåse och en löppåse så kvar var bara att pumpa däcken och kit ’a upp cykeln med gelerna, sportdrycken och övrig nutrition. Mörkret låg fortfarande tungt när 1800 deltagare fullkomligt strålade av spända nerver och höga förväntningar. Känslan av att allt var på plats och att det nu inte var något med prylarna kvar att styra med fungerar som katalysator för nervositeten. Jag vet att jag kan simma och att jag är stark på cykeln – men hur är det med löpningen? Om ett par timmar skulle jag få chansen att visa. Innan proffsklassen startade spelades amerikanska nationalsången och sen gick kanonen av. Alla tidigare mornar hade vågorna givit oss en ganska skön simning tillbaka till stranden men så var det inte alls på tävlingsbanan. Vattnet var ganska stökigt och jag valde att gå

Klockan är äntligen 21 lokal tid och det går att lägga sig utan att riskera att vakna i ottan...07.15 räcker för en fin morgonsimning och sedan ett varav på löparbanan. ZZZZZZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Taxin som var beställd till 05.00 hade inte dykt upp när klockan blivit 05.10. Gissa om det samtalet till taxins mobiltelfon var kritiskt. Föraren som svarade hade ingen aaaaaaning om att han skulle hämta oss trots att jag dubbelkollat beställningen kvällen innan - idiot var ett ord som jag övervägde attanvända vid ett flertal tillfällen men min kloka fru fick mig på andra tankar. Efter otaliga resor med >60 kg windsurfingutrustning börjar jag bli något av en expert att få med skrymmande övervikt utan att betala på flygningar. Tyvärr innebär den nya själv-checkin begränsade möjligheter till det. Bara att slanta upp de 120 Euro det kostar enkel väg...men som sagt jag har väl en viss överviktsskuld att betala av på... Fantastiskt fin flygning med SAS - bra mat, bra personal-förutom att stewardessen som stod längst bak där vi satt så käckt frågade om vi var på väg till orkanen på Haiti... Hon såg rätt snabbt mörkret i mina ögon eftersom jag förklarat för en orolig Jenny att det