Den ultimata utmaningen

I år börjar nästa år redan efter jul... Målformuleringarna är tydliga på en mängd olika plan. Som egen företagare och Rekryteringsrådgivare , som pappa och make, som individen Lars och som triathlet. Ett av de mål som ligger närmast för ögonen men som också är ett av de mest utmanande är attjag skall sluta bete mig som en jävla hund... I år började hundlivet redan dan före dan före dopparedan då hela familjen gled in på Långedrags värdshus för ett numera traditionellt julbord. Riktigt bra sådant förresten. Rekommenderas varmt. Men Rosencrantz hade ju sprungit ett ganska OK pass på lunchen och bara fyllt på sparsamt med energi vilket såklart ledde till ett frosseri som lätt hade platsat i " Seven ". Ironiskt nog hade vi bordet bredvid en hundkorg... Fredagen tvingade jag till att starta något energifattigare. Lättare simpass på morgonen följt av den godaste koppen kaffe var väl OK. Likaså Mivitotalbaren efter styrkepasset på lunchen. Tyvärr lät jag ett helt gäng s

Vilket fett swell av åsikter, frågor och funderingar det just nu finns att surfa på i triathlonsverige ! Med uppenbar risk för att kasta sten i glashus tar jag fram en välvaxad 260:a och rippar loss bland FB-inlägg , twittrar och bloggar av åsiktsmaskiner, lycksökare och andra som berörs av de faktum att Sverige och Kalmar nu står som värd för en tävling undet WTC's mytomspunna fana Ironman och att Svenska Triathlonförbundet tagit beslutet att ge samma tävling SM-status 2012. Att tävla i ett IM-arrangemang är en fantastisk upplevelse. Häftigt mycket dedikerade och utseendemässigt ganska homogena människor som brinner för sin idrott möts i flera dagar med ett tydligt mål i sikte - målportalen. Låt vara att tiderna som visas i displayen kommer variera friskt men alla har målet att få välförtjänt utväxling på en ansenlig mängd träningstimmar och bortprioriterade aktiviteter. Mer ofta än sällan drar sig blickar som så småningom mötas först till cykeln och sedan till vad

Som den obotlige tidsoptist jag är kom jag iväg från Göteborg strax efter 18 på fredagkvällen...Planen var strax efter 15. Hyrbilen från Perpetum , en dieselfiat på 75, gjorde sitt jobb mer än väl och fick inte vila förrän vid grindarna till mässområdet där det var tvärdött... Okay , tänkte jag. Antingen fel dag eller fel mässa... Men vakten kom till slut, släppte in mig och gjorde sig lustig över att jag aldrig tidigare satt min fot på denna uppenbarligen mytomspunna, världsarena tidigare...ursäkta, då! Snacka om att drabbas av mindervärdeskomplex när jag kom in och såg alla de flashiga monterbyggena. Det var hela butiker som var på plats. Cykelmagneten hade till exempel en monter utan väggar och innehållet fullkomligt exploderade av vackra cyklar i fräsiga färger. Bliz röda monter med fräsiga sportglasögen gick inte heller att missa och Treks monter var härligt stilfull. Själv hade jag två planscher , en Wilier Cento Chrono och en trainer. Icke desto mindre - full av ambi

Jag drivs bland annat av lust och njutning. Känns som en bekännelse av annan typ... och kan i och för sig låta ganska inspirerande och kul. Att drivas av lust och njutning är väl bra?! I grunden är det ju ett väl utvecklat belöningssystem jag talar om - rent av livsnödvändigt - bara det att i morse satte jag det helt ur spel tydligen - eller inte. Klockan ringde 05:45 för att kroppen skulle få en rejäl dos dopamin i samband med ett morgonpass i bassängen. I går kväll var idén jättebra - en chans till ett extra simpass i en period där simträningen inte riktigt följt planen - jag kunde verkligen känna hur välbehaget skulle spridas i kroppen efter passet. I morse när klockan ringde var idén inte alls lika bra och det räckte med en microsekunds tvekan under ett varmt täcke så var en helt annan del av belöningssystemet aktiverat. Ett par ynka timmar senare var den belöningen som bortblåst och det som kvarstår är en energistjälande gnagande anklagelse av lättja, mental svaghet och oförmåga.

Hallå! Reklam eller upplysning - välj själv men texten är läsvärd! Källa: New York Times Robert Brown is an officer in the Seattle Police Department’s bicycle patrol, which lacks the sleek machines and tight jerseys of the Tour de France. But Mr. Brown has something that could be more important to both male and female cyclists: a no-nose saddle. Like most cyclists, Mr. Brown at first didn’t see any need to switch from the traditional saddle on the mountain bike he’d been riding full time for five years on the force. When researchers at the National Institute for Occupational Safety and Health and Safety offered new noseless saddles intended to prevent erectile dysfunction , he quickly told his supervisor, “No problems here!” But then, after trying the new saddle, he felt the difference. His weight rested on his pelvic bones instead of the crotch area, which formerly pressed against the saddle’s nose. During his sleep, when he wore a monitor, the measure known as “percent of time erect”

Jag har observerat ett beteende hos mig själv som klart är drivet av huvudet. Om det går trögt på träningen och kraften inte riktigt finns där tolkar jag det som att jag tränat för dåligt. Helt crazy, jag vet... I huvudet finns det då bara ett botemedel nämligen att träna mer… Jobbigt läge när sanningen förmodligen är det omvända. Men det är ju triathlon vi håller på med – då kan man ju inte träna mindre för i mitt huvud är det ju avveckling och jag är så rädd att samma sak skall hända nu som hände windsurfingen. Nu är jag emellertid inte en rädd person utan tvärt om. Viss längtan till det jag älskar tror jag är bra oavsett om det är familj, verksamhet, vänner eller fritidssysselsättning. Men det finns en gräns för när avståndet blir för långt - när det blir för energikrävande att hitta tillbaka - men visst, i grunden är det en fråga om prioriteringar. Så kan jag se att det just nu är med windsurfingen. Ju längre inne i något jag är desto mer inspirerad är jag. I 20 år levd

Äntligen är mina 2-timmarsklasser igång! I helgen fick jag duktig hjälp med att begrava två CD-skivor. Jag har lovat "aldrig mer" av remixen på Carolas Invincible och Rybacks Fairytail. Aldrig mer den fantastiska Swamp Thing med the Grid och aldrig mer Volbeats Halleluja Goat som 3-minuters intervall. Därmed är inte konceptet cykelträning i spinningsalen begravt. Räkna med fortsatta intervaller i olika längder och med varierad återhämtning - gör dem till din nyckel till framgång 2012! Och är du på besök i Göteborg en lördag framöver - hör av dig så löser jag en plats till ett härligt svettigt och inspirerande pass! Svenska Sportmässan går av stapeln 19-20 november i Jönköping och självklart kommer jag vara där med ISM's sadlarna. Hela produktrangen finns på plats och dessutom en trainer så om du vill kan du testa sadeln live på plats. Välkommen till monter 94 mittemot Svenska Triathlonförbundet ! Så här års när uppbyggnadsträningen dragit gång efter välbe

Igår blev jag coachad genom TV'n. .. Igår fick jag vägen visad för mig... Igår tändes ljuset som skall visa mig vägen... Igår proklamerade Alexander Bard högt och tydligt att "nu höjer vi ribban"... Igår undrade jag vad det betydde - egentligen... och fick bilder framför ögonen som jag snabbt viftade bort... Vad betyder det då att höja ribban? Vi triathleter är grymma på att kvantifiera oss i allt vi gör. Minuter/km, transitiontid , kilometertid, 10x100@1:35, 10x70/30, 3800 meter, 350 Watt, 180 km, 42195 m, 37 minuter, 54 minuter, 9h 29min 24 sek , 280 Watt...När tränar du utan att göra det i kvantifierbar form - och finns det ett värde i att INTE göra det?? Är det vår enda källa till förbättring? - att kvantifiera tillvaron. Innebär en höjd ribba alltid att göra saker mätbart snabbare, högre, längre? Att höja ribban kanske kan vara att göra något annorlunda - i både det stora och det lilla. Att våga något nytt, att pröva det oprövade, att ta steget över tröskeln du a

Föräldramöte...igen...suck... Den inledningan kan man ju lätt tro kommer från en oengagerad, ointresserad förälder.. Föräldramöte känns som en duktigt förlegad institution i skolvärlden. Ungefär som motboken... som ju iofs är avskaffad... Kanske hade föräldramöten en plats att fylla då barnen i större utsträckning själva tog sig till skolan - då föräldrarnas kontakt med pedagoger och lärare sträckte sig till just föräldramötena. Idag både lämnas och hämtas barnen av sina föräldrar och det sker frekventa möten mellan föräldrar och pedagoger på åtminstone veckovis basis när det görs nödvändiga avstämningar. Kommunikationsmönstren och kommunikationsströmmarna är helt enkelt annorlunda. Dagens pedagogik ställer krav på att vi föräldrar är mer närvarande i barnens undervisning genom att vi skall godkänna, signera och underteckna barnens framsteg i skoldagböcker, utvecklingsplaner och skolhälsovårdsjournaler. Ibland känns det som att kraven från skolan ställs för att de skall friskriva sig f

Konstaterar under påverkan av årets maffigaste förkylning att september är en riktigt utmanande månad ur en triathlets perspektiv! Det är en månad då "post race blues" lätt infinner sig... Det är en månad då man lika gärna kan slicka rent sonens kompisars bestick för förkylning och influensa kommer ändå lika säkert som leveransen från wiggle... Det är en månad då "gluttony" gärna tar sig nya uttryck... Det är en månad som bör innebära riktigt tung träning om du har ett inspirerande race 8/10 på en lavaö i Stilla Havet framför dig... Det är en månad som bör innehålla lika tung träning även om du har inspirerande tävlingar på andra ställen än just en lavaö i Stilla Havet... Det är en månad som om du skall tävla utomlands under hösten ofta innebär massiv mängd av träning helt ensam... MEN...det är också en månad då säsongplaneringen för 2012 inspirerar till fantastiska målbilder... träningsplaneringen kräver kreativitet och här vill jag särskilt pitcha lite på Christer