Den ultimata utmaningen

Tyler Durden! Smaka på det namnet! Utan sammanhang låter det ganska slätstruket och skulle kunna höra till en man som går upp på morgonen, klär på sig en kostym som inte tvättats eller strukits på några veckor, knyter en fläckig slips runt halsen, pussar barnen hejdå när de går till skolan och åker sedan kommunalt till jobbet han befinner sig på för att förtjäna brödfödan. Men det är inte Tyler Durden. Tyler Durden är ett alter ego till en kille som jag inte vet namnet på. Tyler skiter i konventioner, är helt oberoende av materiella ting och hävdar att de till slut äger dig. Han är mer utmanande än vad de flesta någonsin vågar drömma om och han kan ändå inte pinka på en pissoir när andra tittar på. Personen vars alter ego han gestaltar är motsatsen. Tyler gör som han vill. Han gör det han tror på och det som gör skillnad för honom. Han är ingen egoist - jag skulle säga att han är omtänksam och generös. Han skapar utrymme för människor i sin närhet. Igår satt jag på Monarken och t

Sitter i soffan med en Vitargo Gainer Gold, ett glas rött vin och en skål med SIA's apelsinchokladglass efter ett riktigt, riktigt bra intervallpass på Monarken. Jag gillar min Monark - så mycket att jag saknar den starkt emellanåt. Jag kan längta till känslan den ger mig i benen - känslan av så precis kunna balansera på den fina linjen mellan total mjölksyrakollaps och kraftfulla tramptag med tryck i kroppen. Idag blev det 6 x 4min @ 4,5 Kilopond och 80 RPM vilket ger 360 Monarkwatt vilket jag hoppas är riktiga watt. Detta är ett pass jag leendes kommer tänka på när jag river av de 12 milen i Motala - där vill jag dominera AG-klasserna och jag tänker skaffa mig ett så stort försprång att lättviktarna inte hinner springa ifatt mig. Jag vill kliva av cykeln oberörd och känna att jag är starkast. Jag vill köra så hårt att jag vet att de som jagar är ordentligt slitna. Det är på monarken nu i vinter jag skall lägga grunden till att det händer. Vill du träffa andra triathleter som

1994 satte jag mig för första gången på en spinningcykel på Olympic Fitness Center i Göteborg. Det räckte - jag var helt hooked av guppdynamiken, av känslan av att vara i en bubbla, av hur musiken så enkelt styrde intensiteten och av hur otroligt skönt jag mådde efteråt. Jag gick Schwinn Johnny G's instruktörskurs och 1995 hade jag fasta klasser på Olympics schema. Mitt exhibitionistiska drag gödslades frisk i takt med att deltagarantalet på klasserna växte. Vi var hårt drillade på Olympic. Vi hade oerhört krävande kunder och konkurrensen mellan oss instruktörer var stenhård. Vi var många som odlade vår egen stil för att nå framgång. Min väg till framgång bestod av sann ärlig hård cykelträning... Alla de timmar jag sedan 1995 har skavt spinningsadel inomhus har jag såklart med mig i benen idag. Jag känner min cykelkropp oerhört väl. När jag strax före jul körde en 90-minuters klass för Triathlon Väst gjorde jag ett test. Jag bestämde mig för att guida deltagarna genom klassen