Race report, RM-Brons långdistans
Med en massa, verkligen massa, bra cykelträning i benen, 2 timmars simning i våtdräkt och klart minskad frekvens på löpträningen var det med rätt "slarvig" inställning jag åkte till Motala. Jag var helt otävlad i år - en del nya prylar och en rätt stor osäkerhet på löpformen. Veckan innan bestod av ett, i och för sig ljuvligt, simpass från Tjyvahålan runt Tyludden till stora stranden, ett bassängpass, ett löppass med 3x1300 m i miltävlingsfart och ett lagtempo i pissregn med Bure. Alla pass var i och för sig med mycket god känsla...så förhoppningarna om ett riktigt bra race skvalpade i bakhuvudet...
Efter Wolfframs introduktion är jag beroende av min insimning. Kl. 06:00 drog jag, efter en flaska Carboloader, på mig min insimningsdräkt Sailfish G-Range (!!!) och hoppade i en skapligt kylig Vättern. Helt stilla, lagom kyligt i luften och med skön känsla simmade jag några bojar ut, kollade vägen in mot uppgång och åt sen frukost på Best Western. Mycket bra start på raceday!
Snacket om kortad simbana började redan under Pre-race och det var ju inte förvånande att banan kortades från 4000 m till 3000 m efter att mätningen gjorts minst 10 minuter för tidigt. Jag for runt för att protestera men blev så jädra uppgiven när "alla" bara säger att "det är ingen idé"... Nähä, då sparar jag väl mina hundra spänn och köper något snyggt istället...
Nåväl, väl i vattnet får vi beskedet att starten skjuts upp 5 minuter för alla har inte kommit i vattnet... Nähä, och varför skall jag som planerat min morgon och är på startlinjen i tid straffas i det kalla vattnet för det? Nä, den blir det bakläxa på, Janne Nilsson (teknisk delegat), framförallt när du säger 5 minuter och sen släpper efter 3,5...
Simningen
Jag la mig vid högra bojjen och det verkade som alla med toppambitioner gjorde samma sak. Jag trängdes med Calle, George, Pasi och Rasmus. Normalt sett drar jag en andraklunga men nu lyckades jag skaffa bra fötter - och jag var totalt 10a upp upp ur vattnet. Jag kände mig stark hela vägen och är glad att jag under insimmet checkat vägen in mot uppgång. Jag tror att en del i min klunga simmade lite galet där - och simma galet fick jag nog av på Tjörn förra året. Bättre att göra rätt...från början!
Cyklingen
T1 var en katastrof tidsmässig. Ett klokt val var dock att sätta mina tunna men fodrade skoöverdrag på skorna så att de fortfarande skulle vara lätta att ta på. Däremot blev det en del fipplande med att få dem över respektive hälkappa och sen fastnade den nära nog halvmeterlånga tvättinstruktionslappen i dragkedjan - på båda skoöverdragen. Jag tappade säkert 4-5 placeringar och värdefull tid mot mina medtävlare.
Under hela cyklingen njöt jag i fulla drag - på Mina Garmin Vectorpedaler låg jag ledigt på mellan 280 och 300 watt och redan efter någon kilometer hade jag tagit igen de i T1 förlorade placeringarna. Nu var det tomt framför mig... Det var ett bra tecken. Benen funkade, andningen funkade, huvudet funkade och mina kläder funkade. Jag mötte KJ och Rasmus på vad som kändes som samma ställe även om verkligheten var en anna så var det mentalt stärkande. Cyklingen blev ganska händelselös fram tills dess att Christoffer på sista varvets första ben smög förbi på sin nya P5'a och drog iväg. Jag valde att inte gå med utan jag njöt av att känna mig fortsatt stark på bra effekttal - effekter jag vet att nog ganska få orkar trycka. Det skulle visa sig att jag snittade 277 Watt över de 12 milen. Med en tröskeleffekt på runt 335 W är det väl högst relevant antar jag? Någon som vet? Kan det finnas mer att ge? 6e bästa cykeltid känns brutalt bra!
Löpningen
Även T2 skulle bli en misär... Jag hade mina, på tävling oprövade Kinvara och med tanke på min "slarviga" attityd hade jag missat att byta skosnörena mot lock-laces... Löjligt rookiemisstag - så med stelfrusna fingrar satte jag mig ner och knöt skosnörena låååångsamt och fööööörsiktigt...helt oavsiktligt men fingrarna ville inte snabbare. Redan första stegen kändes riktigt vassa - jag kollade frekvent klockan och den visade 4:18- 4:20 fart. Pulsen häll sig lugn och andningen var med mig så jag matade på och tag rygg på Pasi när han kom trippandes förbi. Jag drack bara 1,5 liter på cyklingen och nu kallade blåsan på uppmärksamhet. Jag vill dock inte släppa Pasis rygg... När han äntligen vek av in i skogen passade även jag på med skillnaden att jag fortsatte springa. Det måste ha vart en syn för gudarna när en fullvuxen karl kommer springandes med snabeln i handen och pinkar samtidigt. Nu avslöjade ju kylan inte några större hemligheter och det positiva var att jag fick sköna meter på Pasi och jag höll mig i rörelse.
Första varvet kändes riktigt bra och även första halvan av andra. Därefter började vaderna stumna men jag kände mig fortsatt starkt och kunde mata på i strax över 4:30-fart. Med 5 km kvar surnade och stumnade benen rejält och jag fick verkligen bita i för att inte tappa steget. Jag måste ju erkänna att jag hade en förhoppning om att hinna jaga ifatt Christoffer.
Så blev det inte men en 3:e plats i H40 och en total 14e plats på SM på långa distansen i triathlon känns riktigt bra. Det känns så skönt att kunna säga att jag är nöjd. Jag gjorde mitt bästa idag och det räckte långt. På VM nästa år kommer det kanske räcka ännu längre...det känns verkligen som att jag är på väg in i matchen igen och suget finns där igen!
Vi ses och hörs!
Snacket om kortad simbana började redan under Pre-race och det var ju inte förvånande att banan kortades från 4000 m till 3000 m efter att mätningen gjorts minst 10 minuter för tidigt. Jag for runt för att protestera men blev så jädra uppgiven när "alla" bara säger att "det är ingen idé"... Nähä, då sparar jag väl mina hundra spänn och köper något snyggt istället...
Nåväl, väl i vattnet får vi beskedet att starten skjuts upp 5 minuter för alla har inte kommit i vattnet... Nähä, och varför skall jag som planerat min morgon och är på startlinjen i tid straffas i det kalla vattnet för det? Nä, den blir det bakläxa på, Janne Nilsson (teknisk delegat), framförallt när du säger 5 minuter och sen släpper efter 3,5...
Simningen
Jag la mig vid högra bojjen och det verkade som alla med toppambitioner gjorde samma sak. Jag trängdes med Calle, George, Pasi och Rasmus. Normalt sett drar jag en andraklunga men nu lyckades jag skaffa bra fötter - och jag var totalt 10a upp upp ur vattnet. Jag kände mig stark hela vägen och är glad att jag under insimmet checkat vägen in mot uppgång. Jag tror att en del i min klunga simmade lite galet där - och simma galet fick jag nog av på Tjörn förra året. Bättre att göra rätt...från början!
Cyklingen
T1 var en katastrof tidsmässig. Ett klokt val var dock att sätta mina tunna men fodrade skoöverdrag på skorna så att de fortfarande skulle vara lätta att ta på. Däremot blev det en del fipplande med att få dem över respektive hälkappa och sen fastnade den nära nog halvmeterlånga tvättinstruktionslappen i dragkedjan - på båda skoöverdragen. Jag tappade säkert 4-5 placeringar och värdefull tid mot mina medtävlare.
Under hela cyklingen njöt jag i fulla drag - på Mina Garmin Vectorpedaler låg jag ledigt på mellan 280 och 300 watt och redan efter någon kilometer hade jag tagit igen de i T1 förlorade placeringarna. Nu var det tomt framför mig... Det var ett bra tecken. Benen funkade, andningen funkade, huvudet funkade och mina kläder funkade. Jag mötte KJ och Rasmus på vad som kändes som samma ställe även om verkligheten var en anna så var det mentalt stärkande. Cyklingen blev ganska händelselös fram tills dess att Christoffer på sista varvets första ben smög förbi på sin nya P5'a och drog iväg. Jag valde att inte gå med utan jag njöt av att känna mig fortsatt stark på bra effekttal - effekter jag vet att nog ganska få orkar trycka. Det skulle visa sig att jag snittade 277 Watt över de 12 milen. Med en tröskeleffekt på runt 335 W är det väl högst relevant antar jag? Någon som vet? Kan det finnas mer att ge? 6e bästa cykeltid känns brutalt bra!
Löpningen
Även T2 skulle bli en misär... Jag hade mina, på tävling oprövade Kinvara och med tanke på min "slarviga" attityd hade jag missat att byta skosnörena mot lock-laces... Löjligt rookiemisstag - så med stelfrusna fingrar satte jag mig ner och knöt skosnörena låååångsamt och fööööörsiktigt...helt oavsiktligt men fingrarna ville inte snabbare. Redan första stegen kändes riktigt vassa - jag kollade frekvent klockan och den visade 4:18- 4:20 fart. Pulsen häll sig lugn och andningen var med mig så jag matade på och tag rygg på Pasi när han kom trippandes förbi. Jag drack bara 1,5 liter på cyklingen och nu kallade blåsan på uppmärksamhet. Jag vill dock inte släppa Pasis rygg... När han äntligen vek av in i skogen passade även jag på med skillnaden att jag fortsatte springa. Det måste ha vart en syn för gudarna när en fullvuxen karl kommer springandes med snabeln i handen och pinkar samtidigt. Nu avslöjade ju kylan inte några större hemligheter och det positiva var att jag fick sköna meter på Pasi och jag höll mig i rörelse.
Första varvet kändes riktigt bra och även första halvan av andra. Därefter började vaderna stumna men jag kände mig fortsatt starkt och kunde mata på i strax över 4:30-fart. Med 5 km kvar surnade och stumnade benen rejält och jag fick verkligen bita i för att inte tappa steget. Jag måste ju erkänna att jag hade en förhoppning om att hinna jaga ifatt Christoffer.
Så blev det inte men en 3:e plats i H40 och en total 14e plats på SM på långa distansen i triathlon känns riktigt bra. Det känns så skönt att kunna säga att jag är nöjd. Jag gjorde mitt bästa idag och det räckte långt. På VM nästa år kommer det kanske räcka ännu längre...det känns verkligen som att jag är på väg in i matchen igen och suget finns där igen!
Vi ses och hörs!
Kommentarer
Skicka en kommentar